Fotbollar

Varje år säljs ungefär 40 miljoner fotbollar runt om i världen. Pakistan uppskattas stå för mer än två tredjedelar av denna produktion. I staden Sialkot finns exportföretagen och sportbollstillverkarna (fotbollar, handbollar o.d.), men sportbollar har ofta en lång produktionskedja och själva produktionen sker oftast hos underleverantörer och i så kallade sycenter. Sycenter är ofta garageliknande platser på landsbygden där människor syr sportbollar i en mycket enkel och omodern arbetsmiljö. Sömnaden sker även ofta i privata hem.

Små förtjänster för de som syr fotbollarna
Då sportbollsmarknaden är säsongspräglad, oberäknelig och ofta styrd av omfattande beställningar med kort varsel och leveranstid är säsongsanställda och ackordsarbete vanligt förekommande. Mer än tre fjärdedelar av de anställda inom sportbollsindustrin i Sialkot jobbar på sycenter eller i hemmen, och mindre än två procent av det faktiska försäljningspriset når de som syr bollarna.

Barnarbete vanligt förekommande
Punjabs arbetsdepartement genomförde år 1996 en undersökning om barnarbete inom fotbollstillverkningen i Sialkot. Man fann att ungefär 42 000 vuxna och 17 000 barn arbetade inom fotbollsproduktionen och medelåldern visade sig vara 12 år. Denna information utgjorde referensmaterial för FIFA och dess sportartikelföretag som efter omfattande negativ publicitet gällande barnarbete i sportindustrin, och intensiva påtryckningar från frivilligorganisationer, åtog sig att ta krafttag mot barnarbetet i branschen. Resultatet blev ”Atlantaavtalet”, ett handlingsprogram framtaget av ILO (International Labour Organisation), som syftade till att förebygga och successivt få bort barnarbetare under 14 års ålder. Programmet skrevs under av bland andra Pakistans handels- och industrikammare år 1997. Men trots att tio år har förflutit sedan dess kvarstår omfattande problem med brott mot mänskliga rättigheter generellt, och barns rättigheter specifikt, inom tillverkningen av sportbollar.

Vad gör Fairtrade?
De första versionerna av Fairtrade-kriterier för sportbollar arbetades fram 1998, på initiativ av Fairtrades systerorganisation i Japan. FLO färdigställde arbetet 2002, då kriterierna för sportbollar blev helt klara. En revidering ägde rum under 2006.

Kriterierna för sportbollar gäller inte bara för fotbollar utan också för handbollar, volleybollar, basketbollar och rugbybollar.

Sportbollar produceras vanligtvis i fabriksliknande miljöer, och därför är Fairtrade-kriterierna utformade för anställd arbetskraft. Övergripande handlar kriterierna om följande:
• Uttryckliga regler för kemikaliehantering inklusive hälsofrämjande åtgärder
• Krav på långsiktiga handelsrelationer
• Krav på minimilöner som lägst, organisationsrätt och förbud mot barnarbete.
• Angivelser för hur ett ”kontraktspris” bestäms mellan köpare och producent. Ett kontraktspris ska minst täcka genomsnittspriset för motsvarande kvalitet samt produktionskostnaden. Kontraktspriset ersätter ”minimipriset” som ofta är gällande för andra produktgrupper.
• En premie betalas ut – vid försäljningen av fotbollarna – till ett konto som de anställda förfogar över, med syfte att stimulera utvecklingen av lokalsamhället. Fabriks-/sycenterarbetarna bestämmer tillsammans med arbetsgivaren vad de vill använda premien till, så länge beslutet inte strider mot kriterierna. Det är till exempel inte tillåtet att använda premien till att förbättra fabrikens/sycentrets infrastruktur och/eller arbetsutrustning eller för att höja de anställdas löner, då detta alltid ska ingå i arbetsgivaransvaret.

Exempel på premieanvändning hos Fairtrade-certifierade sportbollsproducenter: skolbygge i lokalsamhället, investeringar i den lokala sjukvården, fonder för mikrokrediter till medlemmarna, m.m.

Arbetsrum vid Fairtrade-certifierade Vision Technologies Corporation i Sialkot, Pakistan. (Foto: Max Havelaar Danmark)